Jag säger hejdå till familjen för denna gång

Då var vi här, sista matchen, sista framträdandet och sista dagen på Malmö IP som FC Rosengårdsspelare för den här gången. Det är dags att säga adjö till min familj, för denna gång. Åtta säsonger senare, 187 stolta matcher i tröjan, fyra SM-guld, tre Svenska Cupen-guld, två Supercupen-guld och Champions League-framträdande som alla har sin egna unika historia. Men främst av allt, åtta underbara år med människor som jag älskar, med människor som har fått mig att som person och målvakt nå nya höjder, med människor som fått mig att tro på mig själv om att jag kan nå ännu högre. 

151018 Rosengårds målvakt Zecira Musovic tackar publiken efter fotbollsmatchen i Damallsvenskan mellan FC Rosengård och Linköping den 18 oktober 2015 i Malmö. Foto: Ludvig Thunman / BILDBYRÅN / kod LT / 35126

Jag kommer aldrig att glömma min första tid i FC Rosengård, där min omgivning bestod av stjärnor som Anja Mittag, Ramona Bachmann, Sara Björk Gunnarsdottir, Therese Sjögran och många, många fler. Jag förstod egentligen inte vad jag gjorde där. Femtonåriga jag bland dessa stora stjärnor. Det var tufft, väldigt tufft. Allt gick så mycket snabbare än i Stattena IF, kvalitén var betydligt bättre och skotten flög förbi mig in i mål. Jag bestämde mig för att kämpa, fast besluten om att jag skulle ta tröja nummer ett. Jag visste att det skulle krävas mycket, blod, svett och tårar som man brukar säga. Det var precis så det blev. 

Jag hade en fantastisk förstatid med Thora Helgadottir, stjärnan i mål som var en viktig del i lagbygget. Jag lärde mig massor. Tillsammans med målvaktstränare Tomas Håkansson tog vi mig till en nivå som helt plötsligt dög i Damallsvenskan, det swischade inte förbi lika många skott längre. När Thora la skorna på hyllan, så trodde jag att det var dags för mig att ta över. Äntligen, tänkte jag. Men den valda vägen skulle visa sig bli krokig, ordentligt krokig och trots möjligheter att gå till andra klubbar och välja en annan, enklare väg till förstaspaden, så valde jag att bli kvar. Thora Helgadottir, Kathrine Längert, Doris Bacic, Erin McLeod, Sofia Lundgren, Josephine Frigge och Emma Lind. Jag kan väl lugnt säga att jag haft en del målvaktskollegor, som jag av varje ny kollega lärt mig mycket av. Men jag har fått kämpa hårt för att nå dit jag nådde i FCR-tröjan och jag är tacksam och stolt över mina beslut. 

Skador, sämre prestationer, dåligt självförtroende, stress. En liten del av allt som jag har varit med om under mina år i Malmö. Jag ser det som erfarenheter, som viktiga grejer i min ryggsäck när jag nu söker mig vidare. Det har stärkt mig och jag är otroligt tacksam för de motgångar jag har haft. Men i ryggsäcken plockar jag även med mig alla de fantastiska minnen, alla de spelare, ledare och andra personer i organisationen som betytt och betyder mycket för mig.

SM-guld, Svenska Cupen-guld, Supercupen-guld. 187 matcher. Landslagsdebut. Champions League-matcher mot lag som Lyon, Wolfsburg, Chelsea, Barcelona. Allt det och mycket mer har jag fått vara med om. Jag känner mig otroligt, lyckligt lottad. 

Alla spelare, alla storstjärnor jag haft äran att få ha spelat med, att få lära känna personen bakom fotbollsspelaren. Alla de vänner jag fått för livet, vänner som befinner sig på alla möjliga platser runt om i världen. Jag kan inte tacka er nog för vår tid tillsammans. Ni är min familj och jag har uppskattat vartenda en av er. Tack för att ni ställde krav på mig, för att ni såg mig, för att vi tillsammans jobbade stenhårt för att bli bättre. Laget är det bästa med fotbollen, att få kämpa och vinna tillsammans. 

Erling Nilsson, en av de viktigaste personerna i min fotbollskarriär. Personen som såg mig i ett regnigt Staffanstorp när jag spelade med Skånelaget och tänkte att ”henne ska vi ha till klubben”. Personen som aldrig varit helt nöjd med mig, som ständigt pushat mig och legat på gränsen till att vara riktigt, riktigt jobbig. Jag är så tacksam för dig Erling, du är en stor del i mina framgångar. 

Mina målvaktstränare som jag haft i FCR, Tomas Håkansson och Kenneth Mattsson. Tack för att ni stått ut med mig. För att ni orkat med mitt tjat om att jag aldrig är nöjd. Att allt allting kan bli bättre. För att ni har trott på mig, för att ni har gjort mig till en bättre målvakt. Tack för att ni har sett personen i målvaktsyrket, för att ni kämpat för att utveckla även den. Ni har lyckats. Utan er hade jag inte kunnat utvecklas så som jag gjort. 

Nu är det dags för något annat för denna gång. Familjen, den kommer jag att komma tillbaka till i framtiden, var så säkra på det. 

2 kommentarer till “Jag säger hejdå till familjen för denna gång”

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>