Vad har vi gjort för att förtjäna det här?

I ett samhälle som fylls av panik i en rasande hastighet, håller vi på att svänga av vägen och bli icke rationella varelser som stänger in sig mer och mer. 

Den senaste tiden har präglats av nyheter som berör covid-19 och världens olika länder har vidtagit fler och fler åtgärder för att försöka strypa virusets spridning. Det har blivit en pandemi, en omfattande spridning som kommer att påverka vårt samhälle och som innebär att viruset snart kommer att finnas i samtliga delar av världen. Kreativa skämt och oseriösa inlägg i olika kanaler har snabbt övergått till vädjan och panik och något som för någon vecka sedan enbart var kopplat till Kina, berör helt plötsligt mig själv och min familj. 

En besinningslös skräck börjar spridas i vårt samhälle och affärernas olika hyllor töms snabbt, med hysterin vi människor skapar som anledning. Varje dag hör vi att något nytt som gör av även den orädde och mest optimistiska, sakta men säkert börjar tveka och fundera över ifall man inte ska säkra upp lite själv. Men bara lite, för ännu känns det fortfarande långt bort från total katastrof och framförallt känns det lugnt i vårt säkra Sverige. 

Vi går till affären med massor av frågeställningar. På sociala medier har vi sett de tomma hyllorna och vi bestämmer oss för att köpa varor som fortfarande finns kvar, så att vi inte riskerar att våra egna hyllor där hemma inom kort ska eka lika tomt. De olika mediekanalerna har gjort att saker kan hypas upp i rekordhastighet och plötsligt känns avsaknad av toalettpapper som världens undergång för en hel del människor. För andra är det Cola Zero som är huvudbryet och för en tredje, som anser sig själv vara den mest rationella, är mjölets låga utbud det som oroar mest. 

Regeringen tar olika beslut som stryper och begränsar olika aktiviteter. Sammankomster med över femhundra personer förbjuds, merparten av idrottsevenemang ställs in och kikar vi på våra grannländer så stänger skolor och universitet snabbt all sin verksamhet. Tänk, till och med avråds vi från att besöka det där gymmet som vi besöker för att må bra och för att kunna leva upp till våra nyårslöften. Så mycket begränsningar, men ändå kvarstår en otrolig frihet. Sverige, vackra Sverige. 

Låt oss försöka ta på oss tacksamhetsglasögonen istället. Du, jag, vi som bor i Sverige. Vad har vi gjort för att förtjäna det här? Kom ihåg, du har på dig de fina glasögonen. Vad har vi gjort för att förtjäna den frihet, trygghet och möjlighet till att planera, strukturera och förbereda oss inför olika scenarier? Vad har vi gjort för att kunna gå till affären och fylla matkassarna för att rusta upp för något som inte ens har hänt än? Vi har fortfarande valmöjligheter i de flesta frågorna. Vi väljer själva vilken väg vi ska gå. Gå till skolan eller inte. Träffa familjen eller inte. Vistas bland folk eller inte. Föreställ er de som inte har de möjligheterna till olika val, de vars beslut direkt är länkade till överlevnad. 

I sådana här tider tänker jag på min familj, som tvingades fly från Balkankriget under tidiga 90-talet. Eller på den där lilla pojken som etsat sig fast i vårt minne, som låg livlös på en strand efter att ha drunknat när familjen försökte fly till något bättre. På familjer som inte har mat för att klara av dagen. Här är vi i Sverige, funderar på hur vi ska lösa problemet med toalettpappersbrist eller att det inte fanns Cola Zero till fredagsmyset. 

Vi behöver ta ett steg tillbaka. Ett djupt andetag. Vara tacksamma över det samhälle vi lever i. Covid-19 är ett virus som kommer att smitta många och som säkerligen kommer att sätta sina spår i vårt samhälle. Men det hjälper inte att vi fylls av panik och blir icke rationella varelser. Det hjälper inte att vi dras med av allt som skrivs i sociala medier och skapar onödig hysteri som enbart förvärrar situationen. Vi behöver ha en otrolig respekt och känna ansvar som medmänniskor för att tillsammans hjälpas till att begränsa spridningen. Men viktigast av allt: vi behöver vara tacksamma över att vi fortfarande har varandra och att den frihet som fanns innan allt det här uppstod, till största del fortfarande finns kvar. Låt oss hålla hårt fast vid det och allt kommer att ordna sig. Jag lovar. 

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>