Året då fler tar för sig, Del III

Året 2020 hoppas jag blir året då fler tar för sig. Jag hoppas att acceptansen kring olika tycken inom politiken kommer till sin rätta och att religionsfriheten blir något ännu mer självklart. Jag hoppas att männen vågar ge en komplimang till sin vännina utan att tro att ”Metoo”-rörelsen kommer att mörda honom. Jag hoppas att kvinnorna inser att 2020 är året då de bara gör och kör, istället för att ständigt behöva rättfärdiga sina handlingar och varför just de ska få gå före i kön. Jag hoppas att nyårslöftet för medborgarna i Sverige blir: i år ska jag ta för mig mer.

Det finns anledningar till varför kvinnan ska tycka synd om sig själv och varför hon ser skäl till att allt för ofta dra på sig sin offerkofta. Historiken har behandlat kvinnan rätt dåligt inom många områden. Det kvinnliga könet har allt för ofta hamnat i skuggan av det manliga och en icke jämställd vardag har varit en verklighet för många. Länge. Allt för länge. I många kulturer är det fortfarande så att föräldrarna önskar sig en liten pojke framför en flicka. Varför? Jo för att pojken, killen, mannen är lite bättre och tillför lite mer. Men låt oss acceptera historia och särskilja den gentemot det nutida samhället. Låt oss se det som en del av resan som tog oss dit vi är idag.

Många har tagit kampen för kvinnan, såväl män som kvinnorna själva. Jämställdhetsfrågan har varit ett hett, återkommande ämne som diskuterats flitigt i många olika forum. Arbetsplatser har helt plötsligt fått en fördelning mellan könen som inte längre visar 80/20 till männens fördel. Kvinnorna har fått ett stöd i samhället som är mycket större än det någonsin varit, ett stöd som kanske ibland varit mer en principsak mer än en ärlig hjärtefråga. Men det har funnits där och det är det viktigaste.

Vi har kommit otroligt långt, inte minst i det svenska samhället. Vi har säkert en bra bit kvar, men vi är i alla fall förbi tiden där kvinnan genast placeras i köket. Vi själva, kvinnorna, med hjälp av andra har kämpat för att komma dit vi är idag, och vilken fantastisk utveckling som skett. Nu, år 2020, hoppas jag att vi tar över stafettpinnen och vågar fortsätta springa på egen hand, starkare och modigare än någonsin.

Jag hoppas att vi har kommit så pass långt att fler känner att de kan ta för sig, med all rätt. Jag hoppas att kvinnan kan stå upp för den hon är, slänga av sig offerkoftan och sluta tycka synd om sig själv. Vill chefen anställa dig för att du är stark, klok och fantastisk, super. Inte? Nej, då vill du inte vara där heller.

Times about to change.

2 kommentarer till “Året då fler tar för sig, Del III”

  1. Fredrik Olofsson

    Hej!!!
    Jag ville bara säga att denna bloggen och speciellt ”Året då fler tar för sig” är bland det bästa jag läst på mycket länge.
    Jag bor i ett litet samhälle i småland där vi har många från andra länder och många olika kulturer och tråkigt nog en del rasism.
    Jag kan inte säga att det är mycket främligsfientlighet men smygrasismen finns och det gör mig ledsen.
    T.ex jag cyklade förbi ett gäng grannar som hade tagit fram utemöbler och satt sig på parkeringen , där satt dom och pratade varje dag och en gång frågade jag varför sitter ni här när vi har en sån fin baksida , på våran baksida av husen är det jättevackert med fina uteplatser och lekplatser.
    svaret jag fick va ”det här är den svenska sidan” Jag blev stum och förbannad och frågade har ni försökt prata med våra grannar från andra länder och dom svarade ”äh det går ju inte” nähäpp tänkte jag och cyklade vidare.
    Jag sitter på baksidan och och jag pratar med alla . En gång va det en liten kille från somalia som trillade och fick ett sår på armbågen , jag gick in och hämtade plåster och gjorde rent såret och satte på ett plåster så han kunde fortsätta att cykla med dom andra.
    5 min senare kommer hans mamma och tackade mig. Jag vill vara en svensk vit man som folk från andra länder inte ser som ett hot , jag vill lära känna så många jag kan och det går riktigt bra. sen har jag lärt mig lite fraser på somali och en dag höll jag upp dörren för ett gäng tonåringar som kom hem från skolan och sa till dem waa ku salamay som är en hälsningsfras på somali och dom tittade på mig med stora ögon och blev helt förvånade , och glada . Jag blir glad av att sprida lite vardagsglädje till alla för man får så mycket tillbaka.
    Nu efter coronakrisen som förhoppningsvis har ett slut så ska jag börja som språkstöd och läxhjälp för SFI studenter och till dom som vill ha hjälp med det svenska språket och Jag ser verkligen framemot det. Jag har även sett framemot Damallsvenskans start och idag lördag den 28/6 fick jag äntligen se mitt favoritlag Rosengård vinna 😀 Jag har stor respekt för dig som spelare och person och blev väldigt rörd och glad när jag läste del 1 2 och 3 😀 Tack för mig och jag ser framemot nästa match 😀

  2. Fredrik Olofsson

    Hej!!!
    Jag ville bara säga att denna bloggen och speciellt ”Året då fler tar för sig” är bland det bästa jag läst på mycket länge.
    Jag bor i ett litet samhälle i småland där vi har många från andra länder och många olika kulturer och tråkigt nog en del rasism.
    Jag kan inte säga att det är mycket främligsfientlighet men smygrasismen finns och det gör mig ledsen.

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>