Året då fler tar för sig, Del II

Året 2020 hoppas jag blir året då fler tar för sig. Jag hoppas att acceptansen kring olika tycken inom politiken kommer till sin rätta och att religionsfriheten blir något ännu mer självklart. Jag hoppas att männen vågar ge en komplimang till sin vännina utan att tro att ”Metoo”-rörelsen kommer att mörda honom. Jag hoppas att kvinnorna inser att 2020 är året då de bara gör och kör, istället för att ständigt behöva rättfärdiga sina handlingar och varför just de ska få gå före i kön. Jag hoppas att nyårslöftet för medborgarna i Sverige blir: i år ska jag ta för mig mer.

Hashtagen #metoo blev en lyckad kampanj och lyfte fram problematiken i samhället på ett imponerande sätt, och blev något som kvinnor runt om i världen kunde skapa en gemenskap kringa och stötta varandra. Det, sexuellt ofredande var och är fortfarande ett stort problem där männen utnyttjar sin roll i samhället gentemot kvinnan, som i de fallen anses vara det svagare könet. 

För mig blev det en kampanj som fick upp mina ögon för problematiken. För mig är det självklarheter, att visa respekt för och mot varandra och att någonstans veta var gränsen går till att det ska gå över till något som anses varandra ofredande. Jag är en person som gärna berömmer när jag gillar något, oavsett om det handlar om utseende eller handling. För mig faller det sig naturligt att reagera ifall jag gillar eller ogillar något. 

Jag gillar diskussionerna som #Metoo-kampanjen har väckt och jag tycker vi har tagit otroligt viktiga steg i samhället inom området. Jag önskar dock att vi inte tar diskussionen för långt, att vi börjar sönderanalysera allt som sägs och aktivt börjar att leta fel. För en sak är jag helt övertygad om; börjar vi leta efter fel hos människor, så kommer vi att hitta dem. Alla har vi våra brister och fel är något vi inte kommer undan med. 

Jag önskar att vi inte hamnar i fällan där vi behöver tänka flertalet gånger innan vi säger något, att vi börjar bygga upp en fasad som gömmer det ärliga och äkta. Jag önskar att en manlig kollega fortsätter att våga ge en komplimang till sin kvinnliga kollega, utan att bli jagad av hela #Metoo-rörelsen. Jag önskar att den här manliga kollegan, med all den diskussion som förts och förs, lärt sig vart gränsen går och kan visa en grundläggande och självklar respekt. På det sättet tror jag att vi kan fortsätta vara oss själva, men med en respekt mot varandra. 

Jag önskar att vi vågar ta för oss mer, fast på rätt och schysst sätt. Jag önskar att #Metoo väckt och lärt, men att vi inte låter det gå till något som blir en ursäkt för att aktivt leta misstag och fel.

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>