VM-bloggen: Semifinal nästa

Wow, wow, wow. Vilken match, vilken prestation och vilken stolthet jag känner över mitt lag. Vi slår ut tunga mästerskapsspöket Tyskland. Förvisso tror jag inte och har aldrig trott på spöken, men visst var det ett jäkla tjat utifrån kring det. Vi kunde, vi ville och vi orkade. Vi är i semifinal. Vi är kvar som ett lag av fyra som ska slåss om VM-bucklan i Lyon. Rysningar. 

Några dagar ute på landet utanför Rennes  där vi fick bo på ett eget slott med enbart ägare och personal var magiskt. Att vara omringad med massa grönt och djur kändes som ett perfekt ställe att få ladda batterierna på. Jag kände verkligen hur harmonisk jag blev i den omgivningen och jag kände att vi kunde fokusera på oss själva enbart och inte störas av det som hände omkring oss. På kvällarna när värmen hade lagt sig kunde vi sitta kvar efter kvällsmålet på innergården och umgås med varandra. När jag tittade åt ett håll satt ett gäng och spelade kortspel, när jag tittade åt ett annan håll stod ännu ett gäng, spelare och ledare blandat, och spelade boule. Vissa nöjde sig med att sitta och kolla i mobilen eller att snacka med kompisen bredvid. Varje gång jag såg det här blev jag så otroligt varm i kroppen. Alla kan umgås med alla och alla VILL umgås med alla. 

Innergården på detta fantastiska ställe

Låt mig utveckla hinken. Hinken som följt med oss ända sedan vi startade vår resa med Gerhardsson & Co. Vår psykolog Rasmus har matat in i våra huvuden att det inte är laget med störst hink som vinner, utan det lag som lyckas behålla mest vatten i den när matchen är slut. Hinken symboliserar ett lag. På förhand kan man kanske tycka att Tyskland har en större hink än vad vi har, sett till både statistik och historik. Hinken är fylld med vatten och det gäller att behålla vattnet, vilket görs i form av att laget har så få läckage som möjligt. Läckagen kan vara misskommunikation på och utanför plan, drama i laget, skador etc. 

Ren glädje.

Vi slog alltså ut Tyskland. En prestation som är imponerade av samtliga på plan. Jag är extra imponerad över Amanda, som byts in hastigt efter att Fischer utgått med lindrigare skada. Hon går in och bara kör, precis som om att hon hade spelat från sekund ett. Ingen rädsla, ingen synbar nervositet, bara en pondus och målmedvetenhet om att matchen ska vinnas. Hatten av.

Super sub

Det var inte på tur vi vann, eller att vi backade hem hela laget och parkerade bussen för att avgöra på straffar eller något. Vi vann på ren skicklighet. Vi visade mer vilja, vi hade en hink med mest vatten kvar när domaren blåste av och jag vill faktiskt säga att vi var tekniskt och taktiskt bättre än Tyskland i gårdagens match. 

Ren glädje part two

Jag tror vi har en hink som är mer slitstark än vad de flesta lag i detta mästerskapet har, vilket vi har visat genom att vara ett av fyra lag som är kvar. Jag vill inte skriva för mycket, men jag tror vi kan gå hela vägen. Det känns som om att det här laget har något speciellt och jag tror faktiskt att det kan vara svaret på ”vad har det här laget som de tidigare lagen inte hade?”. Jag tror. Jag hoppas. 

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>