VM-bloggen: Le Havre

Nästa flygresa och därmed skrivs nästa blogginlägg. Det är rätt skönt att skriva och få tillfälle att reflektera över hur man tillbringat sina senaste dagar i lugn och ro. Vi flyger med en harmoni i gruppen och en längtan efter nästa match mot USA. 

Nice var underbart på alla sätt och vis. Vädret var klass, sol och värme. Regnet höll sig borta för en gångs skull. Hotellet var lyx. En havsutsikt där man fick vakna upp till solens bländande ljus och en måne man kunde avrunda dagen till. Vi fick en hel del fritid där vi själva fick välja hur vi ville disponera vår tid. Jag och Amanda satte oss på ett litet, sött turisttåg och fick se större delar av staden. Nice är en väldigt fin och på något sätt harmonisk stad, kanske för att semestertiden inte peakat riktigt än. 

Vårt hotellrum i Nice

Igår spelade vi mot Thailand, en match som vi vann med 5-1. Det är alltid kul att vinna, framförallt i ett mästerskap där varje poäng helst ska plockas. Det som däremot fascinerade mig mest var Thailands reaktion när de gjorde sitt första mästerskapsmål. Deras bänk ställde sig upp och jag såg delar av ledarstaben hos dem börja gråta av lycka. I sådana stunder inser man hur mycket mer fotboll är än ”bara” en sport. Det gör mig lycklig att se sådant, även om det hemskt nog var oss de spräckte nollan på. 

Matcharenan i Nice

Dagen innan match nåddes jag av den tråkiga nyheten kring att Nilla Fischers avbildning vandaliserats i Linköping där den fanns. Lika lycklig som jag blir när jag ser glädjen på Thailands bänk efter deras första mål, lika besviken och ledsen blir jag när jag hör att någon kan göra något sådant här. Jag blir förbannad när någon ger sig på mina vänner, för det är precis vad den här personen eller personerna har gjort; gett sig på, inte enbart på en avbildning, utan på en människa. Låt oss betona ordet människa. Inte maskin, robot eller leksak, utan människa. En människa som har känslor. Trist tycker jag att en händelse av det här slaget ens ska behöva förekomma. Vi hoppas på bättre tider i framtiden. 

På tal om bättre tider går det rykten om att vi ska bo på ett ääääännu finare hotell än i Nice. Hur är det möjligt tänker jag?! Aja, återstår väl att se vad landslagschefen Marika lovordat ända sedan vi lyfte från Arlanda för någon vecka sedan. 

På torsdag är det redan dags för match igen, mot stornationen USA. Jag ser verkligen fram emot matchen, det kommer bli en häftig upplevelse som vi förhoppningsvis kommer att få dela med massor av svenska supportrar. Media är snabba med att börja titta slutspelsträd och ifall det kanske är bättre att förlora mot USA för att komma tvåa i gruppen och därmed få ett mer ”fördelaktigt” motstånd. Personligen känner jag: aldrig i hela mitt liv att jag vill förlora frivilligt. Vem f*n vill förlora frivilligt?!! Okej, någon kanske tror att ett motstånd är sämre än ett annan, men ångra er inte sen när det biter en i arslet och man förlorar i det som skulle varit en fördel. Nej, inget för mig det där med läggmatcher. 

By the way, på tal om supportrar. Så häftig känsla det var igår när jag klev ut på uppvärmningen och vart jag än vände mig såg gulklädda sverigesupportrar. Så coolt. Tillsammans är vi starkast! 

En del av de svenska fansen

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>