”Hellre lyxvänner, än lyxhotell.”

Då var även den här landslagssamlingen över. Totalt blev det två olika läger för mig den här gången, med damlandslaget och U23-landslaget.

Damlandslagets samling var av kortare slag den här gången, en måndag till fredag i Ungern. Vi hann träna tre pass innan det var dags för VM-kvalmatch mot Ungern. I den matchen blev det vinst med 4-1. Det hann bli onödigt spännande en period i matchen när Ungern gjorde sitt enda mål, då resultattavlan visade 2-1, svensk fördel. Vi lyckades däremot reda ut det och vann rättvist matchen.

Vi bodde på ett fint och fräscht hotell. Något som verkligen var förvånande med tanken på hur vägarna dit såg ut. Ett tag satt jag och funderade på om vi skulle bo i hyddor eller i hotell, utefter hur det såg ut när jag kollade ut från bussen. Vi körde på risiga grusvägar, med massa åkrar och bondgårdar som prydde min utsikt. Till slut kom vi fram till vårt hotell, som poppade upp från ingenstans och som helt skilde sig från hur det sett ut fram till den platsen.

På fredagen satte jag och Anna Oscarsson oss på flyget på La Manga, Spanien. Vi fick mellanlanda i Rom, Italien. Där åt vi en väldigt god italiensk pasta, tog en ”touch down”-bild för att kunna säga till barnbarnen att vi varit i Italien också och satte oss på nästa flyg till slutdestination.

Vår koordinator i damlandslaget hade sagt att jag och Anna skulle få bo på hotell i La Manga. Resterande spelare och ledare i U23-landslaget bodde i mindre lägenheter. Dock var det fullt och därför skulle hotellet bli vårt boende. Låt oss tillägga att hotellet var femstjärnigt och att jag och Anna inte alls såg det här som nackdel, att vi inte fick plats i lägenheterna. Taxichauffören som hämtade oss från flygplatsen med den läckra, vita Mercedesen frågade vart han skulle köra oss. Stolt svarade vi flera gånger att han skulle lämna oss vid hotellet, inte vid lägenheterna. Han kör oss dit. Vi närmar oss det snygga, vita hotellet och känner än en gång glädjen över att få bo i sådan lyx. Två killar från hotellets personal möter upp vår bil, öppnar våra dörrar och vi känner oss som världens drottningar. Just när vi ska ta våra rullväskor, springer killarna fram och tar över väskorna. Lyxhotell, ni fattar. Vi går stolta in till hotellets reception, med världens självförtroende och stolthet som fullständigt lyser om oss.

Fem minuter senare, drar vi ut våra väskor till den skruttiga minibussen som står utanför hotellet. Ingen hotellpersonal som öppnar varken bildörr eller drar i vårt bagage. Fel information. Vi skulle inte alls bo på hotellet, där var vi inte bokade. Rätt besvikna åker vi till lägenheterna, där vi helt plötsligt fick plats i en helt egen lägenhet.

Det blev bra till slut och med facit i hand, hade vi inte velat bo helt avlägset på något lyxhotell. Hellre lyxvänner än lyxhotell. I alla fall enligt mig.

Lämna ett svar

XHTML: Du kan använda dessa taggar: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>